Podenco ibicenco.

En ras som smyger sig in i ditt hjärta & sedan stannar där.

Podencovalpar blir snabbt smidiga och tar sig över förvånansvärt höga hinder vid ung ålder. Är man som ägare inte förberedd på detta kan valpen snabbt försätta sig i farliga situationer ex genom att hoppa över ett alltför lågt staket som man planerat att höja "lite senare" eller hoppa över ett kompostgaller i dörrhålet till köket där kastrullen på spisen för ögonblicket är obevakad. När podencon sedan blivit vuxen bör staketet vara minst 180cm om man vill vara hyffsat säker på att hålla hunden inne. Vissa individer, exempelvis Leijdi, stannar dock innanför även låga staket. Men rådet är ändå ett rejält högt staket för säkerhetsskull ;) 


Podencovalpar och även unghundar kan vara jobbiga när det gäller att tugga på saker, framförallt när dom lämnas ensamma en stund. Detta är något som oftast ger med sig med åldern. En väl aktiverad hund är mindre benägen att gå runt och tugga på saker så att hitta något man vill eller iaf kan tänka sig att träna med hunden kan visa sig vara en god investering.

En av de första saker man bör börja träna med sin podencovalp är inkallning. Detta är något som *aldrig* kan tränas för mycket med en podenco. Träna inkallning flera gånger varje dag så ökar dina chanser att dels kunna ha hunden lös och dels att få tag på den om den ex hoppar ut för snabbt ur bilen. Det finns tyvärr individer som inte kan vara lösa utanför inhägnat område oavsett hur mycket man tränar men lägger man en riktigt god grund så har man iaf en god chans.